HJÄRNAN

Av: John Droguett

AMYGDALAN

Ordet amygdala kommer från grekiskan och betyder mandel på svenska. I hjärnan finns två mandelformade kärnor som utgör amygdalan. Amygdalan är en tvåsidig struktur i hjärnan som utgör en del av limbiska systemet, belägen djupt i hjärnan. Det limbiska systemet är hjärnans känslocentrum och brukar ibland i vardagligt språk kallas för känslohjärnan. Amygdala tros ha en viktig funktion i hjärnans emotionella nätverk och spelar stor roll vid uppkomsten av såväl negativa som positiva känslor. Från hot, rädsla och aggressivitet till kärlek och vänskap.

Amygdalan reagerar starkt vid snabba förändringar i omvärlden, stressfyllda situationer och händelser som kräver emotionell reaktion. Då påverkas kroppens balans och människans beteende genom ändrad hormonbalans. Till exempel verkar stark aktivitet i amygdala vid uppkomsten av plötsliga hot vara det som aktiverar kroppens sympatiska nervsystem och göra oss redo för strid eller flykt.

Vid dubbelsidig amygdalaskada försvinner förmågan att uppleva rädsla och reagera vid fara, vilket visats via djurstudier och skadestudier på människor. Det har dock genomförts djurstudier där amygdala tillfälligt slås ut. Försöksdjuret kan medan amygdala är ur funktion inte lära sig frukta nya saker, men kan trots avstängd amygdalafunktion reagera med rädsla på stimuli det sedan tidigare visste att frukta. Detta tyder på att amygdala har en viktig roll i rädsleinlärning men inte är den enda strukturen med förmåga att initiera rädslereaktioner.

Då vi stöter på skrämmande stimuli, till exempel tror oss får syn på en orm, går informationen från ögonen till thalamus som vid potentiellt hotfull stimuli inte bara skickar informationen vidare för omkodning i nacklobens synsinnescentra utan även skickar informationen direkt till amygdala för snabb reaktion. Denna koppling direkt mellan amygdala och thalamus kallas ofta för rädselreaktionernas låga väg. Om informationen processas i vanlig, den höga vägen, ordning omkodas syninformationen i nackloben för att sedan kännas igen i tinningloben. Normalt då vi möter ny stimuli är det upp till nätverk i pannloben att fatta beslut om hur vi ska hantera den nyuppkomna situationen. Det är här vi människor upplever beslutsfattandet. Denna väg tar längre tid och kan ibland vara för tidskrävande om vi till exempel anfalls av en orm. Det kan dock visa sig att det som uppfattades som en orm bara var en pinne på marken. Amygdala kommer då ha satt igång en rädslereaktion som höjer puls och vakenhet utan att något reellt hot förelåg. Mer komplexa system i hjärnans bark måste då återta kontrollen över hormonsystemen och lugna ner oss. Detta kan förklara varför människor reagerar eller brusar upp mer än nödvändigt och att snabba reaktioner från amygdala kan vara hämmande för mer genomtänkta och kontrollerade handlingsplaner.

Amygdala har visat sig reagera på både positiva och negativa visuella stimuli. En studie visade att känslomässigt uttrycksfulla ansikten, både positiva och negativa, ledde till större aktivitet i amygdala jämfört med annan emotionell stimuli. Det har också pekats på att amygdala reagerar starkare på positiv känslomässig information än negativ.

Amygdala har föreslagits som en av de neurala grunderna för autism. Medan människor med dubbelsidig amygdalaskada har stora problem med att läsa av känslouttryck i människors ansikten klarar personer med autism ofta uppgiften att kategorisera känsla och avgöra känslans intensitet, även om autister ofta är sämre på detta än kontrollgrupper. Personer med autism har däremot problem med att göra sociala bedömningar baserat på ansiktsuttryck och brukar i tester värdera ansiktens förtroendeingivenhet betydligt högre än kontrollgrupper. Personer med autism verkar därför ha förmåga att identifiera känslouttryck men har svårt att förhålla sig till dem i social interaktion.

Patienter som växer upp med skadad amygdala visar på svåra problem med att utveckla theory of mind och inlevelseförmåga: förmåga att förstå att andra individer kan förstå vad jag tänker.  Individer som i vuxen ålder får liknande skada på amygdala visar dock inga problem med att sätta sig in i andras tankeverksamhet, vilket pekar på att amygdala är en viktig struktur vid utvecklandet av en fungerande theory of mind men mindre viktig i upprätthållandet av aktivitet genom livet.

Amygdala är belägen i anslutning till tinningloben och hippocampus, två viktiga komplex för inlärning och minne. Även amygdala verkar ha en funktion vid minnesfunktioner. Djurstudier har visat att försöksdjur som får amygdala stimulerat vid inlärningssituationer sedan kommer ihåg bättre. På samma sätt verkar hämning av amygdalaktivitet vid inlärningstillfällen hämma inlärning.

Amygdala verkar också vara viktig för att ge minnen ett emotionellt innehåll då inlärning och framplockning av känslomässigt material aktiverar amygdala starkare än då känslomässigt neutralt material lärs in eller skall kommas ihåg.

Artificiell stimulering av amygdala resulterar i att försöksdjuret uppträder skrämt och irriterat. Långdragen stimulering av amygdala resulterar också i magsår, vilket leder forskare till att föreslå att oreglerad amygdalaaktivitet är relaterat till negativa symptom vid stress. Amygdala är även känslig för smakupplevelser och har föreslagits vara en av de hjärnstrukturer som avgör om mat upplevs som en positiv eller negativ upplevelse. Studier pekar på att höger och vänster hjärnhalvas amygdala inte är identiskt uppkopplade utan har till viss del olika knytpunkter till delar av respektive hjärnhalva. Människor med skador på amygdala har svårt att rita ett mänskligt ansikte som uttrycker rädsla, medan de fortfarande kan rita ansikten som uttrycker andra känslor.

ARBETSMINNET

Arbetsminnet är det som gör att människan kan hålla information i hjärnan för tillfället. Om man t.ex. får en instruktion och ska följa den använder man sig av arbetsminnet.brain, anatomy, human-512758.jpg Hjärnan har en begränsad förmåga att hantera den tillfälliga informationen och kan därför inte ta in obegränsat med information under ett och samma tillfälle. (Klingberg, 2007). Den totala informationen en människa kan hålla i arbetsminnet varierar, men de allra flesta klarar av att hålla sju saker i huvudet samtidigt. Mycket få människor klarar av mer än sju (Falk, S., m. fl, 2015). Arbetsminnet kan lokaliseras i första hand till frontalloben, men också till viss del till parietalloben.

I vardagen omges vi av mycket information, men vi tar inte in allt. Vi registrerar bara det som sticker ut.

(Falk, S., m. fl, 2015, s. 29).

Det hjärnan kan hålla i huvudet samtidigt påverkas av arbetsminnet tillsammans med det visuella systemet, som i kombination är programmerade att utgå från att saker är konstanta för det mesta. Ett exempel på detta är att man inte behöver komma ihåg att någon är där när man vänder sitt huvud för en sekund eftersom hjärnan är programmerad att förstå det som att personen är där borta i alla fall. Därför behöver inte hjärnan skapa exakta framställningar av världen. Ett annat exempel på detta är när psykologer förändrar verkligheten som i studierna om förändringsblindhet. Uppfattningen av verkligheten är därmed mycket mer begränsad än vad man tror (Yale, video 8).

CENTRALA NERVSYSTEMET

Det centrala nervsystemet, förkortat CNS, består av hjärnan (encephalon) och ryggmärgen (medulla spinalis) (12). spine, backache, spinal-4052599.jpgDet centrala nervsystemet bildar tillsammans med det perifera nervsystemet kroppens nervsystem. Det centrala nervsystemet är ihopkopplat med kroppens muskler och körtlar genom nervtrådar (axoner).

FRONTALLOBEN

Frontalloben är den främre delen av storhjärnan. Frontalloben kallas ibland också för pannloben. Frontalloben är den del av hjärnan som skiljer människan från djuren i högsta grad. Den gör att människan t.ex. kan analysera, planera framåt i tiden, prioritera, reglera impulser och agera strategiskt.Vid ca. 25 års ålder är frontalloben färdigutvecklad och dessa egenskaper fungerar därför mindre bra hos barn och ungdomar upp till 25 års ålder än hos de över den åldern. Att använda frontalloben kräver mycket energi hos människan och därför kan människan inte använda sig av frontallobens egenskaper till fullo hela tiden (Falk, S., m. fl, 2015).

LILLHJÄRNAN

Lillhjärnan (cerebellum) sitter i bakre delen av ditt huvud, innanför nackbenet. Lillhjärnan är t.ex. viktig för balansen. Den är också viktig för att reglera både medvetna och omedvetna rörelser. Lillhjärnan styr inte själva rörelserna men den tar emot information om kroppens läge och rörelser. Sedan samordnar lillhjärnan den informationen med de viljestyrda rörelsesignalerna som kommer från lillhjärnan. Detta gör att människans rörelser anpassas efter den omgivning den befinner sig i. Det gör att du rör dig på olika sätt när du till exempel du går på halt underlag, ojämn mark, eller i en brant backe.

NERVCELLER

Vår hjärna har ungefär hundra miljarder nervceller (neuroner). Alla nervceller kommunicerar med varandra genom att skicka signaler till varandra. de är elektrokemiska celler som skickar, överför och mottager nervimpulser. Signalen sker med hjälp av signalsubstanser, som är kemiska ämnen (Westholm, L., 2014).  Varje nervcell innehåller a) cellkropp (soma), b) dendrit samt c) nervtråd (axon). Axonerna leder signaler ut från nervcellen medan dendriterna leder signalerna in till nervcellen. Med hjälp av nervtrådarna kan nervcellerna ha kontakt med andra nervceller, men också med kroppens muskler och körtlar.

Scroll to Top