SPANSKA

ÅK 9

6A. TEXT

Kapitlet “La vida da muchas vueltas” (se nedan) är det sjätte av sex kapitel i novellen “Oscar y Leonor”.  Skriven av John Droguett.

CAPÍTULO 6. LA VIDA DA MUCHAS VUELTAS

Abro los ojos, miro el reloj y veo que ya son las siete de la mañana. Es un día muy hermoso. El sol brilla, el cielo está totalmente despejado y los pájaros están cantando y volando sobre el jardín. Mi esposa está durmiendo y sus labios forman una linda sonrisa. Me pongo a mirar los pájaros por la ventana y recuerdo el primer día que conocí a mi esposa en los años ochenta. Teníamos sólo veinte años. Ella estudiaba medicina y yo derecho. Los dos estudiábamos en la misma universidad. En ese tiempo, ella estaba comprometida con otro jóven que también estudiaba en la misma universidad. Ellos vivían en un cuarto en la residencia de la universidad. Como una coincidencia, alquilé un cuarto al lado del cuarto de ellos. Cada cuarto tenía una cama litera, una mesa, un escritorio y un pequeño sofá. La cocina y los baños se compartían con los que vivían en la misma planta. La misma tarde que me mudé al cuarto, hablé con ella por primera vez y me enamoré de ella de inmediato. Hablamos unos treinta segundos y después vino su novio y pasó su brazo por su hombro para luego irse a su habitación.

Yo era soltero y recuerdo que pasaba mi tiempo libre solo en mi cuarto durante el primer año en la universidad. Ellos eran muy populares y tenían muchos amigos. Todos los días salían y estaban muy enamorados de verdad. Recuerdo que en los fines de semanas iban al cine a ver una película y, en ocasiones, iban al teatro o a un concierto. A veces salían con unos amigos al bosque para cazar conejos. Recuerdo que una vez la escuché decirle cuánto lo amaba y que le encantaba pasar los días junto a él. Ella le decía que le encantaba ir a caminar en el bosque y disfrutar de la naturaleza, del silencio y del lindo paisaje con él. Además le decía que él era todo para ella.

Sinceramente amo a mi esposa, pero no me gusta recordarme de ese tiempo. Sin saber por qué, me pongo muy celoso y suelo sentir odio hacia mi esposa al recordarme lo enamorada que estaba de él.

La madre de EvelynMi amor, ¿Estás bien?

El padre de EvelynSí, sí cariño, estoy bien.

La madre de EvelynVeo que estás triste. Ven y acuéstate a mi lado.

El padre de EvelynNo, gracias. Voy al baño a ducharme. Sigue durmiendo Dolores.

La madre de EvelynMario, ¿por qué estás muy frío conmigo esta mañana?

El padre de EvelynNo te preocupes. Necesito estar solo un momento. Sólo tengo muchos pensamientos en mi cabeza. Por favor, dame media hora, Dolores.

La madre de EvelynVale, mi amor.

Subo a la segunda planta para ir al baño de arriba, pero el baño está ocupado. Escucho que Oscar está hablando por teléfono en el baño. Entro al dormitorio de Evelyn con cautela, ya que está durmiendo. Me siento al lado de ella en la cama y le acaricio su cabello suavemente. La miro y no puedo entender que tenga quince años ya. Mientras la miro, recuerdo un día cuando ella tenía ocho años y estábamos en casa de mi hermana, su tía, en las afueras de Madrid. Ese día, hace unos siete años ya, yo también le acariciaba su cabello mientras dormía.

Mi sobrino la estaba esperando en la cocina para desayunar. Le dije con una voz muy suave que era hora de despertar.

EvelynPapi, ¿puedo dormir un poco más por favor? Estoy muy cansada. Me quedé dormida a medianoche.

El padre de EvelynLo siento mi corazón, debes levantarte ahora. ¿No recuerdas que hoy has quedado con tu primo, Emilio, y unos de sus amigos para jugar al fútbol? Emilio te está esperando para desayunar y debes levantarte ahora mismo.

Evelyn se levanta de inmediato, desayuna con su primo y se van. Antes de irse, mi hermana les dice a Emilio y a Evelyn, que deben llevarse las botellas de agua, los bocadillos, los plátanos, las manzanas y las naranjas que están sobre la mesa. Se van juntos con los amigos de Emilio al campo de fútbol en bicicleta. A medio camino se encuentran con una compañera de clase de Emilio y la invitan a pasar el día con ellos y ella los acompaña.

Evelyn me ha contado todos los detalles de ese día muchas veces, ya que aquel día fue un día muy especial para ella. Era el primer día que otros niños de la misma edad la aceptaron tal como es. No se conocían muy bien, pero aún así se divirtieron todos juntos.

Oscar sale del baño corriendo, entra al dormitorio y grita: “¡Mi padre me ha llamado!”

Abro los ojos y me doy cuenta que había estado soñando despierto. Oscar, con mucha felicidad, nos cuenta que su padre lo llamó y que le dijo que estaba en camino a casa ahora. Evelyn lo abraza y y él la abraza a ella también y se ponen a llorar de felicidad. En ese momento sabemos que todo va a salir bien. La vida da muchas vueltas.

KAPITEL 6. LIVET TAR MÅNGA VÄNDNINGAR

Jag öppnar ögonen, tittar på klockan och ser att klockan redan är sju på morgonen. Det är en vacker dag. Solen skiner, himlen är helt klar och fåglarna sjunger och flyger över trädgården. Min fru sover och hennes läppar bildar ett vackert leende. Jag tittar ut genom fönstret på fåglarna och minns den första dagen jag träffade min fru på åttiotalet. Vi var bara tjugo år gamla. Hon studerade medicin och jag studerade juridik. Vi gick båda på samma universitet. Vid den tiden var hon förlovad med en annan ung man som också studerade vid samma universitet. De bodde i ett rum i universitetsbostaden. Som en slump hyrde jag ett rum bredvid deras rum. Varje rum hade en våningssäng, ett bord, ett skrivbord och en liten soffa. Köket och badrummet delades med dem som bodde på samma våning. Samma eftermiddag som jag flyttade in i rummet pratade jag med henne för första gången och blev genast förälskad i henne. Vi pratade i ungefär trettio sekunder och sedan kom hennes pojkvän över och lade armen om hennes axel och gick sedan till sitt rum.

Jag var singel och minns att jag tillbringade min fritid ensam i mitt rum under mitt första år på college. De var mycket populära och hade många vänner. De umgicks varje dag och var verkligen förälskade i varandra. Jag minns att de gick på bio på helgerna och ibland gick de på teater eller konsert. Ibland gick de ut med några vänner i skogen för att jaga kaniner. Jag minns att hon en gång berättade för honom hur mycket hon älskade honom och hur mycket hon älskade att tillbringa dagarna med honom och njuta av naturen. Hon berättade för honom att hon älskade att promenera i skogen med honom och njuta av hans sällskap, naturen, tystnaden och det vackra landskapet. Jag älskar min fru, men jag vill inte påminna mig själv om den tiden. Utan att veta varför blir jag svartsjuk och brukar hata min fru när jag minns den här gången.

Evelyns mamma – Min älskling, mår du bra?

Evelyns far – Ja, ja älskling, jag mår bra.

Evelyns mamma – Jag ser att du är ledsen. Kom och lägg dig bredvid mig.

Evelyns far – Nej, tack. Jag går till badrummet för att duscha. Dolores sover fortfarande.

Evelyns mamma – Mario, varför är du så kall mot mig den här morgonen?

Evelyns far – Oroa dig inte. Jag behöver vara ensam en stund. Jag har bara en massa tankar i huvudet. Ge mig en halvtimme, Dolores.

Evelyns mamma – Okej, min älskling.

Jag går upp till andra våningen för att gå till badrummet på övervåningen, men badrummet är upptaget. Jag hör Oscar prata i telefon i badrummet. Jag går försiktigt in i Evelyns sovrum eftersom hon sover. Jag sätter mig bredvid henne på sängen och stryker försiktigt över hennes hår. Jag tittar på henne och kan inte förstå att hon redan är femton år gammal. När jag tittar på henne minns jag en dag när hon var åtta år och vi var hemma hos min syster, hennes moster, i utkanten av Madrid. Den dagen, för ungefär sju år sedan, strök jag också hennes hår medan hon sov.

Min brorson väntade på henne i köket för att äta frukost. Jag sa till henne med en mycket mjuk röst att det var dags att vakna.

Evelyn – Pappa, kan jag sova lite längre? Jag är så trött. Jag somnade mitt i natten.

Evelyns pappa – Jag är ledsen mitt hjärta, du måste gå upp nu. Kommer du inte ihåg att du i dag ska träffa din kusin Emilio och några av hans vänner för att spela fotboll? Emilio väntar på dig på frukost och du måste gå upp nu.

Evelyn går genast upp, äter frukost med sin kusin och sedan åker de iväg. Innan de går säger min syster till Emilio och Evelyn att de ska ta med sig vattenflaskorna, smörgåsarna, bananerna, äpplena och apelsinerna som står på bordet. De cyklar tillsammans med Emilios vänner till fotbollsplanen. Halvvägs dit träffar de en klasskamrat till Emilio och bjuder in henne att tillbringa dagen med dem, och hon följer med dem.

Evelyn har många gånger berättat alla detaljer om den dagen för mig, eftersom den dagen var en mycket speciell dag för henne. Det var första dagen som andra barn i samma ålder accepterade henne som hon är. De kände inte varandra särskilt väl, men de hade ändå roligt tillsammans. 

Oscar kommer ut ur badrummet, går in i sovrummet och berättar att hans pappa har ringt honom. Jag öppnar ögonen och inser att jag har dagdrömt. Oscar berättar glatt för mig att han just pratat med sin far och att han sagt att han var på väg hem nu. Evelyn kramar om honom och han kramar om henne och båda börjar gråta av lycka. I det ögonblicket vet vi att allt kommer att bli bra. Livet tar många vändningar.

Scroll to Top