SPANSKA

ÅK 9

5A. TEXT

Kapitlet “La verdad sale a la luz” (se nedan) är det femte av sex kapitel i novellen “Oscar y Leonor”.  Skriven av John Droguett.

CAPÍTULO 5. LA VERDAD SALE A LA LUZ

Al ver a su esposa muerta, el padre de Oscar, le da un ataque de pánico. Comienza a sudar, parece no poder respirar, se pone a llorar y a gritar y cae al suelo. Los enfermeros de la ambulancia le dan oxígeno y lo llevan al hospital a máxima velocidad. La madre de Oscar está muerta, su padre está muy mal en camino al hospital en ambulancia y Oscar está detenido y lo han llevado a la comisaría. Todo es muy terrible. Mi esposa, Evelyn y yo estamos en la casa de ellos y no sabemos qué hacer. Evelyn nos abraza y se pone a llorar.

EvelynMamá… Papá… Todo es mi culpa.

La madre de Evelyn¿Qué dices? Dinos, por favor. ¿Qué está pasando? No entendemos nada. Amor … habla, por favor.

EvelynNo sé por dónde empezar. Todo comenzó hace un mes. Oscar y yo estábamos en su dormitorio y él me dio cannabis para fumar. Fue la primera vez … pero no la última. Desde ese día he tomado drogas todos los fines de semanas y he bebido mucho alcohol también.

La madre de Evelyn¡¿Qué?! No sabíamos nada … no tengo palabras de verdad. ¿Sus padres sabían?

EvelynEs todo muy complicado. La verdad es que su madre lo sabía, pero no su padre. Su madre ha tomado drogas hace muchos años y el último año ha sido la jefa de la mafia en esta ciudad. Ya que su padre trabaja mucho todos los días, él no sabe nada de esto. Él pensaba que su esposa pasaba en casa todos los días.

Mi esposa y yo nos miramos y no podemos creer lo que Evelyn nos está contando. Todo es como una pesadilla. Evelyn nos abraza de nuevo, nos sentamos en el suelo y nos ponemos a llorar.

Uno de los policías se acerca y nos dice que tenemos que ir con ellos a la estación de policía. Nos sentamos en el auto policial y nos llevan a toda velocidad a la comisaría, la cual está ubicada en el centro de la ciudad. En la comisaría nos llevan a una habitación con solo un escritorio, unas pocas sillas y un espejo gigante en una de las paredes. Nos dicen que esperemos un momento. Después salen de la habitación y cierran la puerta. Nos miramos unos a otros sin decir nada. Una hora de silencio más tarde, escuchamos voces fuera de la puerta. Unos policías abren la puerta y entran y se sientan enfrente de nosotros. Nos dicen que Oscar está en camino.

Al ver a Oscar entrar, nos alegramos muchísimo y lo abrazamos. Nos mira con los ojos muy tristes y nos dice que su padre está muy mal y que los médicos no saben si va a sobrevivir.

Los policías nos dicen que quieren hacernos unas preguntas antes de irnos a casa. Después de tres horas de interrogación, los policías nos dicen que podemos volver a casa ahora. Nos llevan a un pasillo y allí se acerca otro policía civil. Nos cuenta que el padre de Oscar está mejor ahora, pero que va a tener que pasar la noche en el hospital. El mismo policía nos pregunta si podemos cuidar a Oscar hasta que su padre vuelva a casa, ya que Oscar es menor de edad. Le decimos que claro que sí y que él es como nuestro hijo. Oscar nos mira y sonríe. El mismo policía nos lleva a casa y en camino a casa, el padre de Oscar lo llama a su celular. Hablan durante todo el camino a casa y al terminar la llamada, Oscar nos cuenta que su padre está mejor y que está seguro de que mañana será un mejor día.

Al entrar a casa, nos vamos directamente a la sala de estar y nos sentamos. Nadie dice nada. El silencio es total. Pasan más de 20 minutos cuando mi esposa rompe el silencio. Le dice a Oscar y a Evelyn que, tanto ella como yo, los amamos mucho y que siempre los apoyaremos. Oscar nos da las gracias y Evelyn le da un beso en la mejilla y él a ella. Después Oscar nos cuenta que su padre le había contado que su madre se había suicidado al entrar la policía a la casa. Oscar y Evelyn nos dicen que se van a acostar, suben al segundo piso, entran al dormitorio de Evelyn y cierran la puerta. Mi esposa y yo nos abrazamos y nos quedamos dormidos en el sofá inmediatamente.

KAPITEL 5. SANNINGEN KOMMER FRAM

När Oscars pappa ser sin fru död får han en panikattack. Han börjar svettas, kan inte andas, börjar gråta och skrika och faller till marken. Ambulanssjuksköterskorna ger honom syrgas och kör honom till sjukhuset i hög hastighet. Oscars mamma är död, hans pappa är i mycket dåligt skick och är på väg till sjukhuset med ambulans och Oscar är gripen och har förts till polisstationen. Allt är väldigt hemskt. Min fru, Evelyn och jag är hemma hos dem och vi vet inte vad vi ska göra. Evelyn kramar om oss och börjar gråta.

Evelyn – Mamma … pappa … allt är mitt fel.

Evelyns mamma – Vad är det du säger? Berätta för oss, snälla. Vad är det som händer? Vi förstår ingenting. Älskling… prata, snälla.

Evelyn – Jag vet inte var jag ska börja. Allt började för en månad sedan. Oscar och jag var i hans sovrum och han gav mig cannabis att röka. Det var första gången … men inte den sista. Sedan dess har jag tagit droger varje helg och druckit mycket alkohol också.

Evelyns mamma – Vad?! Vi visste ingenting … jag har verkligen inga ord. Visste hans föräldrar?

Evelyn – Allt är mycket komplicerat. Sanningen är att hennes mor visste, men inte hennes far. Hans mamma har tagit droger sedan flera år tillbaka och det senaste året har hon varit maffiachef i den här staden. Då hans pappa arbetar mycket varje dag, visste han ingenting om detta. Han trodde att hans fru var hemma varje dag …

Min fru och jag tittar på varandra och kan inte tro det Evelyn berättar för oss. Allt är som en mardröm. Evelyn kramar om oss igen, vi sätter oss på golvet och börjar att gråta.

En av poliserna kommer över och säger att vi måste följa med dem till polisstationen. Vi sätter oss polisbilen och körs i full fart till polisstationen, som ligger i centrum av staden. På polisstationen tar de oss till ett rum med endast ett skrivbord, några stolar och en gigantisk spegel på en av väggarna. De talar om för oss att vänta ett ögonblick. Sedan går de ut och stänger dörren. Vi tittar på varandra utan att säga ett ord. En timme av tystnad senare, hör vi röster utanför dörren. Några poliser öppnar dörren och går in och sätter sig mittemot oss. De säger att Oscar också kommer komma alldeles strax. När vi ser Oscar komma in, ställer vi oss upp och kramar om honom. Han tittar på oss med mycket ledsna ögon och säger att hans pappa mår mycket dåligt och att läkarna inte vet om han kommer att överleva.

Poliserna säger att de vill ställa några frågor till oss innan vi åker hem. Efter tre timmars förhör säger poliserna till oss att vi kan åka hem nu. De tar oss till en tom korridor och ber oss vänta där ett ögonblick. En civilpolis fram till oss och berättar att Oscars pappa mår bättre nu, men att han måste tillbringa natten på sjukhuset. Samma polis frågar oss om vi kan ta hand om Oscar tills hans pappa kommer hem, eftersom Oscar är minderårig. Vi säger till honom att det är klart att vi kan och att han är som vår son. Oscar tittar på oss och ler. Samma polis kör hem oss och på vägen hem ringer Oscars pappa honom på mobiltelefonen. De pratar hela vägen hem. När han lägger på, berättar Oscar att hans pappa mår bättre nu och att imorgon kommer det att bli en bättre dag.

När vi kommer in i huset sätter vi oss alla i vardagsrummet. Min fru och jag säger till Evelyn och Oscar att vi älskar dem. Oscar berättar att hans pappa berättade att hans mamma begick självmord när polisen kom in i huset och att hon dog inom några få sekunder. Ungdomarna går upp till andra våningen, går in i Evelyns sovrum och stänger dörren. Min fru och jag kramar om varandra och somnar i soffan med en gång.

Scroll to Top