SPANSKA

ÅK 9

4A. TEXT

Kapitlet “Viene la policía” (se nedan) är det fjärde av sex kapitel i novellen “Oscar y Leonor”.  Skriven av John Droguett (2020).

CAPÍTULO 4. VIENE LA POLICÍA

Desde ese día, Evelyn ha recibido terapia profesional de un psicólogo una vez a la semana y ahora ya se acepta como es. No está feliz, pero tampoco está infeliz. Además, afortunadamente ya no quiere quitarse la vida. Espero que Oscar sea un buen chico y que no la lastime mentalmente.

El próximo día al desayunar le cuento a Evelyn que Oscar había venido a la casa para hablar con ella. Las mejillas de Evelyn se pusieron completamente rojas.

Evelyn¿Qué dice papi? ¿Por qué este chico me persigue? ¡Pienso que está loco!

El padreNo, mi niña. Pienso que no está loco. Sólo quiere ser tu amigo. Nada más.

EvelynYo no hablaré con él cuando venga.

La madreMi cielo, no todo el mundo es malo. Hay muchas personas buenas. Si no dejas entrar a otras personas en tu vida, nunca vas a encontrar a las buenas personas. Te prometo que la mayoría de las personas son buenas. Cree en mí.

Evelyn escucha atentamente a las palabras de su madre y se va a sentar en su sillón favorito en la sala de estar. Cuando ella quiere estar en paz y pensar, suele sentarse en el sillón. Pasan unos diez minutos y Oscar llama a la puerta. Mi esposa y yo no nos levantamos para abrir la puerta. Evelyn nos mira y nosotros, sin decir nada, esperamos que ella se atreva a caminar hacia la puerta y abrirla. Se levanta del sillón y con mucha inseguridad camina hacia la puerta y la abre. Nosotros pretendemos no escuchar o ver nada, pero Evelyn sabe que desde el comedor podemos ver y escuchar todo. Por eso ella sale de la casa, cierra la puerta y se pone a hablar con Oscar para que nosotros no podamos escucharlos. Lo único que podemos escuchar es la risa de Evelyn y Oscar. Después de una hora los dos entran a la casa juntos. Evelyn nos pregunta si los dos pueden salir a caminar juntos. Nosotros aceptamos por supuesto.

Ahora, han pasado doce meses desde ese día y durante este tiempo no ha pasado ni un día sin que estuvieran juntos. El primer medio año juntos, todo estaba muy bien y hacían muchas actividades juntos. Ambos estaban muy felices y enamorados, pero en el mismo día de la quinceañera de Evelyn todo cambió. Habían planeado este día durante mucho tiempo y tenían todo listo para celebrar su cumpleaños junto a unos amigos en casa de Oscar. Los padres de Oscar iban a pasar la tarde y la noche en nuestra casa, para que los jóvenes puedan celebrar el cumpleaños allí.

Ahora, son las nueve de la mañana y mi esposa y yo estamos desayunando con los padres de Oscar en su casa. Mientras estamos hablando, vemos un auto policial acercándose a su casa. La madre de Oscar se pone muy nerviosa y sin decir nada, se esconde debajo de la mesa. Nosotros la miramos y no entendemos lo qué está pasando. Al mismo tiempo vemos que los policías se bajan del auto. De repente, la vemos gateando hacia las escaleras. Su esposo le pregunta si está loca, pero ella no le responde. Los policías llaman a la puerta. El padre de Oscar abre la puerta y se pone a hablar con los policías. Mi esposa y yo no podemos escuchar de lo que están hablando. Después de unos minutos entran los tres a la cocina y el padre de Oscar llama por teléfono a su hijo con el altavoz activado.

OscarDiga.

El padre de OscarHijo, debes venir a casa de inmediato, por favor.

OscarPero, papá. No puedo. Estoy ocupado.

El padre de OscarOscar, deja lo que estás haciendo a un lado y ven a casa.

Oscar¿Por qué tanta prisa papá? ¿Ha pasado algo?

El padre de Oscar¿Dónde estás hijo?

OscarEstoy en casa de Evelyn, pero estamos ocupados.

El padre de OscarHijo, hay dos policías aquí que preguntan por ti. Si no vienes enseguida, dicen que irán allí a buscarte.

OscarVale, papá.

El papá de Oscar le dice a los policías que está en casa de Evelyn, la casa vecina, y que viene pronto. En ese momento vemos a Oscar corriendo a toda velocidad hacia el bosque que está al lado del vecindario. Los policías salen corriendo a toda velocidad detrás de él y lo persiguen en el bosque. Dentro de unos pocos minutos salen los policías del bosque con Oscar. Está esposado y lo llevan lentamente hacia el auto policial. Su padre se acerca al auto policial y le pregunta a los policías por qué se llevan a su hijo. Le dicen que Oscar está detenido por consumir y vender drogas en grandes cantidades y que lo han seguido durante un mes y que tienen muchas pruebas en su contra. Cierran las puertas y se van con Oscar. Su padre se pone a llorar y nos pregunta si sabemos dónde está su esposa. Le decimos que no sabemos dónde está , pero que pensamos que está en su casa todavía. Él nos dice que va a entrar a ver si su esposa está bien. Antes de abrir la puerta de la casa viene otro auto policial en alta velocidad con las sirenas sonando y él se sienta en el suelo a llorar. Se estacionan fuera de su casa y él se acerca al auto policial. Los policías se bajan y sin decirle algo a él, abren la puerta de la casa con fuerza y entran. Se dirigen al segundo piso y entran al dormitorio de Oscar. Allí encuentran a la mamá de Oscar tirada en el suelo. Está inconsciente y los policías llaman a una ambulancia, pero cuando la ambulancia llega allí, su madre ya está muerta.

Scroll to Top
KAPITEL 4. POLISEN KOMMER

Sedan dess har Evelyn fått professionell terapi av en psykolog en gång i veckan och accepterar nu sig själv som hon är. Hon är inte lycklig, men hon är inte heller olycklig. Lyckligtvis vill hon inte längre ta sitt eget liv. Jag hoppas att Oscar är en bra kille och inte skadar henne mentalt.

Nästa dag vid frukosten berättar jag för Evelyn att Oscar har kommit till huset för att prata med henne. Evelyns kinder blev helt röda.

Evelyn: Vad säger du pappa? Varför jagar den här killen mig? Jag tror att han är galen!

Evelyns pappa: Nej, mitt barn. Jag tror inte att han är galen. Han vill bara vara din vän. Det är allt.

Evelyn: Jag tänker inte prata med honom när han kommer.

Evelyns mamma: Älskling, alla människor är inte dåliga. Det finns många bra människor. Om du inte släpper in andra människor i ditt liv kommer du aldrig att hitta de goda människorna. Jag lovar dig att de flesta människor är bra. Tro på mig.

Evelyn lyssnar noga på sin mammas ord och sätter sig i sin favoritstol i vardagsrummet. När hon vill vara i lugn och ro och tänka sätter hon sig oftast i fåtöljen. Ungefär tio minuter går och Oscar knackar på dörren. Min fru och jag reser oss inte upp för att öppna dörren. Evelyn tittar på oss och vi, utan att säga något, väntar på att hon ska våga gå till dörren och öppna den. Hon reser sig från soffan och går mycket tveksamt till dörren och öppnar den. Vi låtsas att vi varken hör eller ser något, men Evelyn vet att vi kan se och höra allt från matsalen. Det är därför hon lämnar huset, stänger dörren och börjar prata med Oscar så att vi inte kan höra dem. Det enda vi kan höra är Evelyns och Oscars skratt. Efter en timme går de två in i huset tillsammans. Evelyn frågar oss om de två kan ta en promenad tillsammans. Vi accepterar naturligtvis.

Nu har det gått tolv månader sedan den dagen och under denna tid har det inte gått en dag utan att de har varit tillsammans. Det första halvåret tillsammans var allting bra och de gjorde många aktiviteter tillsammans. De var båda mycket lyckliga och kära, men på dagen för Evelyns quinceañera (15-årsdag) förändrades allt. De hade planerat den här dagen länge och hade förberett allt för att fira hennes födelsedag med några vänner hemma hos Oscar. Oscars föräldrar skulle tillbringa eftermiddagen och kvällen i vårt hus, så att ungdomarna kunde fira födelsedagen där.

Nu är klockan nio på morgonen och min fru och jag äter frukost hemma hos Oscars föräldrar. Medan vi pratar ser vi en polisbil närma sig deras hus. Oscars mamma blir väldigt nervös och utan att säga något gömmer hon sig under bordet. Vi tittar på henne och förstår inte vad som händer. Samtidigt ser vi polisen stiga ut ur bilen. Plötsligt ser vi henne krypa mot trappan. Hennes man frågar henne om hon har blivit galen, men hon svarar honom inte. Polisen knackar på dörren. Oscars pappa öppnar dörren och börjar prata med polisen. Min fru och jag kan inte höra vad de pratar om. Efter några minuter går de tre in i köket och Oscars pappa ringer sin son med högtalaren på.

Oscar: Hej.

Oscars pappa: Min son, du måste komma hem med en gång, snälla du.

Oscar: Men, pappa. Jag kan inte, jag är upptagen. 

Oscars pappa: Oscar, sluta med det du gör och kom hem.

Oscar: Varför så bråttom pappa. Har det hänt något?

Oscars pappa: Var är du, min son?

Oscar: Jag är hemma hos Evelyn, men vi är upptagna.

Oscars pappa: Min son, det är två poliser här som frågar efter dig. Om du inte kommer direkt, säger de att de kommer och hämtar dig.

Oscar: Okej, pappa.

Oscars pappa berättar för polisen att han är i Evelyns hus, huset bredvid, och att han kommer snart. I det ögonblicket ser vi Oscar springa i full fart in i skogen som ligger intill kvarteret. Polisen springer i full fart ut och jagar honom i skogen. Inom några minuter kommer poliserna ut ur skogen med Oscar. Han har handbojor på sig och de leder honom långsamt till polisbilen. Hans far går fram till polisbilen och frågar poliserna varför de har tagit hans son. De berättar för honom att Oscar är häktad för att ha använt och sålt droger i stora mängder och att de har följt honom i en månad och att de har många bevis mot honom. De stänger dörrarna och åker iväg med Oscar. Hans far börjar gråta och frågar oss om vi vet var hans fru är. Vi säger till honom att vi inte vet var hon är, men att vi tror att hon fortfarande är hemma. Han berättar att han ska gå in för att se om hans fru mår bra. Innan han öppnar dörren till huset kommer en annan polisbil med sirenerna på och han sätter sig på marken och gråter. De parkerar utanför hans hus och han går fram till polisbilen. Poliserna stiger ut och utan att säga något till honom öppnar de dörren till huset med våld och går in. De går till andra våningen och går in i Oscars sovrum. Där hittar de Oscars mamma liggande på golvet. Hon är medvetslös och polisen ringer efter en ambulans, men när ambulansen kommer fram är hans mamma redan död.