SPANSKA

ÅK 9

2A. TEXT

Kapitlet “La mudanza” (se nedan) är det andra av sex kapitel i novellen “Oscar y Leonor”.  Skriven av John Droguett (2020).

CAPÍTULO 2. LA MUDANZA

El siguiente día se estaciona un auto rojo de medio tamaño fuera de la puerta del garaje de la casa de al lado. Del auto se baja una señora, un señor, una niña y Oscar. Yo los veo y ellos me ven a mi, ya que estoy cortando el césped en el jardín. Nos saludamos y nos presentamos y les digo que esperen un momento. Abro la puerta de la casa y le digo a mi mujer y a Evelyn que salgan un ratito al jardín. No les digo que quiero presentarlas a los nuevos vecinos, porque Evelyn no saldría entonces. Las dos salen al jardín y las presento a los nuevos vecinos y charlamos un ratito. Oscar se acerca a Evelyn y empieza a hablar con ella, pero Evelyn no le responde y vuelve a la casa. Yo les explico a Oscar y a su familia que Evelyn es una niña muy tímida y que necesita algo de tiempo para conocer nuevas personas. Les digo que ella desea mucho tener una amiga o un amigo, pero que ella siempre ha estado sola y no sabe cómo hablar con alguien que no conoce. Los nuevos vecinos entienden y le dicen a Oscar que puede hablar con Evelyn otro día, cuando ella esté más preparada.

Al mediodía el día siguiente alguien llama a la puerta. Evelyn y su mamá han salido de compras y yo estoy solo en casa y hace un par de minutos me había quedado dormido en el sofá. Camino de la sala de estar al pasillo y abro la puerta. Allí está Oscar.

El padre – ¡Hola Oscar! ¿Qué tal?

Oscar – ¡Buenos días señor! Estoy bien, gracias, ¿y usted señor?

El padre – Bien, gracias. Oscar, me puedes tutear.

Oscar – Vale. Perdón, yo sé que eres el papá de Evelyn, pero no sé tu nombre.

El padre – Me llamo Mario y la madre de Evelyn se llama Dolores.

Oscar – Vale. Mario, ¿está Evelin en casa?

El padre – Lo siento Oscar, su madre y ella han ido de compras a un centro comercial. Van a cenar allí y llegarán sobre las ocho de la noche.

Oscar – Vale, bueno, ¿tal vez podemos estar juntos mañana? Dile hola de mi parte y que me gustaría conocerla.

El padre – De acuerdo Oscar. Debes saber que Evelyn es una chica muy buena y simpática. El problema es que tiene muy baja autoestima y es muy tímida. Estoy seguro que ella también te quiere conocer, pero puede ser que no lo muestre al principio.

Oscar – Ya lo sé. Lo he entendido. Perdón por ser tan honesto y directo, pero su personalidad me atrae y también pienso que es muy guapa de verdad y me gusta mucho su aspecto físico. Es la chica ideal y es la chica de mis sueños; no es alta y tampoco baja, es gordita, pero no demasiado gorda, es morena y sus ojos son de color café claro. Además es una chica tranquila, tímida, deportiva y parece ser muy buena y simpática.

El padre – Eres muy directo Oscar. Recuerda que soy su padre. Chao Oscar.

Oscar – Adiós Mario y hasta mañana.

Scroll to Top
KAPITEL 2. FLYTTEN

Nästa dag står en medelstor röd bil parkerad utanför garageporten till grannhuset. En kvinna, en man, en flicka och Oscar stiger ut ur bilen. Jag ser dem och de ser mig när jag klipper gräsmattan i trädgården. Vi hälsar på varandra och presenterar oss, och jag ber dem att vänta ett ögonblick. Jag öppnar dörren till huset och ber min fru och Evelyn att gå ut i trädgården en stund. Jag säger inte att jag vill presentera dem för de nya grannarna, för då skulle Evelyn inte komma ut. De går båda ut i trädgården och jag presenterar dem för de nya grannarna och vi pratar en stund. Oscar närmar sig Evelyn och börjar prata med henne, men Evelyn svarar inte och går tillbaka in i huset. Jag förklarar för Oscar och hans familj att Evelyn är en mycket blyg flicka som behöver lite tid för att lära känna nya människor. Jag berättar att hon gärna vill ha en vän, men att hon alltid har varit ensam och inte vet hur hon ska prata med någon hon inte känner. De nya grannarna förstår och säger till Oscar att han kan prata med Evelyn en annan dag när hon är mer redo.

Vid lunchtid nästa dag knackar någon på dörren. Evelyn och hennes mamma är ute och handlar och jag är ensam hemma och för några minuter sedan hade jag somnat i soffan. Jag går från vardagsrummet till hallen och öppnar dörren. Där är Oscar.

Far: Hej Oscar, hur mår du?

Oscar: God morgon, sir! Jag mår bra, tack, och ni, sir?

Fader: Bra, tack. Oscar, du kan kalla mig vid mitt förnamn.

Oscar: Okej. Förlåt, jag vet att du är Evelyns far, men jag vet inte vad du heter.

Fadern: Jag heter Mario och Evelyns mamma heter Dolores.

Oscar: Okej. Mario, är Evelyn hemma?

Pappa – Jag är ledsen Oscar, men hon och hennes mamma har gått och shoppat i ett köpcentrum. De kommer att äta middag där och kommer att vara hemma vid åttatiden ikväll.

Oscar: Okej, vi kanske kan träffas i morgon? Hälsa henne från mig och säg att jag vill träffa henne.

Far: Okej Oscar. Du bör veta att Evelyn är en mycket trevlig och vänlig tjej. Problemet är att hon har mycket dålig självkänsla och är mycket blyg. Jag är säker på att hon också vill träffa dig, men hon kanske inte visar det i början.

Oscar: Jag vet. Jag förstår. Förlåt att jag är så ärlig och direkt, men hennes personlighet tilltalar mig och jag tycker också att hon är väldigt söt och jag gillar verkligen hur hon ser ut. Hon är den idealiska flickan och hon är flickan i mina drömmar; hon är inte lång och inte kort heller, hon är knubbig men inte för fet, hon är brunett och hennes ögon är ljusbruna. Hon är också en tyst, blyg, sportig tjej och verkar vara väldigt trevlig och vänlig.

Fadern – Du är väldigt direkt Oscar. Kom ihåg att jag är hennes far. Hej då, Oscar.

Oscar – Hej då Mario och vi ses i morgon.