Chapter Progress
0% Complete

VAD ÄR ADHD?

ADHD är en förkortning av ‘Attention Deficit Hyperactivity Disorder’. Den svenska benämningen är hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning. ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som utmärks av nedsatta exekutiva förmågor, exempelvis bristande förmåga att kontrollera uppmärksamheten och/eller hyperaktivitet (Hallowell, E. M., m.fl, 2005). ADHD är ett tillstånd som karakteriseras av stora och varaktiga uppmärksamhetsproblem och/eller impulsivitet och överaktivitet som påverkar barnets eller den vuxnes vardagsfungerande i så hög grad att det medför en funktionsnedsättning (16).

  • Andelen barn och ungdomar som har ADHD i världen beräknas uppgå till fem procent (Öster C, m.fl, 2020).
  • Det finns idag ett generellt samband mellan ADHD och låg akademisk nivå samt högre arbetslöshet än den övriga befolkningen (Öster C, m.fl, 2020).
  • De personer som har ADHD har i större utsträckning än den övriga befolkningen psykiatriska problem, depression, bipolära symptom, uppförandeproblem samt trotssyndrom (ODD) (Öster C, m.fl, 2020).
  • Barn med ADHD har oftare färre vänner och är generellt mindre omtyckta bland kamrater än de med utan ADHD (Öster C, m.fl, 2020).
  • De som har ADHD har i högre utsträckning stressymtom än den övriga befolkningen (Öster C, m.fl, 2020).

ADHD brukar delas in i tre olika kategorier: 1) huvudsakligen ouppmärksam form, 2) huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form samt 3) kombinerad form. Den första kategorin handlar om ouppmärksamhet, den andra om hyperaktivitet och impulsivitet och den tredje om ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet.

DIAGNOSTISERING OCH SYMPTOM

Det finns i nuläget två internationella diagnostiska system som används runtom i världen för att bl.a. diagnostisera ADHD. Den ena är ICD-10: “International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems, 10th Revision” (14), utgivet av Världshälsoorganisationen (WHO). Den andra är DSM-5: “Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fifth Edition”,  utgivet av den amerikanska psykiatriska föreningen. ICD-10 används officiellt i Sverige och i de flesta europeiska länder som diagnosmanual. Dock används också DSM-5 som manual i Sverige, men ICD-10 är det som måste användas när diagnoserna kodas enligt Socialstyrelsen (10).

Hyperaktivitet, impulsivitet och ouppmärksamhet brukar sedan delas in i ytterligare underkategorier enligt DSM-5 (11). DSM-5 är en förkortning på “The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fifth Edition”. Dessa underkategorier ligger till grund för innehållet längre ned i texten under rubrikerna hyperaktivitet, impulsivitet och ouppmärksamhet. I DSM-5 behandlas både hyperaktivitet och impulsivitet som en enda kategori, men i den här texten kommer de att behandlas som två typer av kategorier. Dock är det viktigt att framhäva att alla de tre kategorierna är interdependenta.

HYPERAKTIVITET

Personer med hyperaktivitet är ofta överdrivet aktiva och verkar alltid vara i rörelse. Det kan visa sig genom att de till exempel kan ha svårigheter med att sitta still längre stunder, springer omkring, konstant rör på ben eller fötter när denne sitter ned, klättrar runt, alltid verkar vara på språng, rusar eller talar oavbrutet.

I ett klassrum förväntas det oftast att barnen och ungdomarna ska sitta still längre stunder och arbeta med olika uppgifter kombinerat med bl.a. att lyssna och tala. Det kan bli svårt för den med hyperaktivitet att kunna reglera sig själv i ett klassrum av flera anledningar och det gör att den med hyperaktivitet kan komma att bryta den norm som förväntas i klassrummet och t.ex. prata rakt ut flera gånger per lektion och inte kunna vänta på sin tur. Det kan också visa sig att barn och ungdomar med hyperaktivitet att t.ex. skruva sig på stolen ofta, gå omkring i rummet, vicka på fötterna, vidröra olika saker eller trumma med pennan.

Svårt att slappna av: detta kan te sig i form av synnerliga svårigheter med att slappna av och att t.ex. axlarna ofta är spända. Barn med ADHD i främst mellanstadieåldern har ibland också en kroppshållning där överkroppen lutar framåt. Det är också vanligt att sitta och göra någonting med handen hela tiden, t.ex. leka eller trumma med en penna. Fötterna och benen är ofta också i rörelse när man förväntas sitta stilla.

IMPULSIVITET

Barn, unga och vuxna med ADHD har generellt sett svårigheter med impulsivitet eller mer precist uttryckt ha en bristande impulskontroll. Hyperaktivitet och bristande impulskontroll går hand i hand och att ha en bristande impulskontroll handlar kortfattat om att sakna förmågan att reglera sin impulskontroll, vilket kan förklaras utifrån ett biologiskt perspektiv. Det handlar om att hjärnan, hos den med ADHD, har en nedsatt funktion att reglera impulser med frontalloben. Bristande impulskontroll kan bl.a. visa sig på följande vis:

  • att en person pratar väldigt mycket och inte kan vänta på sin tur med att säga något för den personen viktigt i ett samtal.
  • att en person ofta säger fel saker vid fel tillfälle, vilket betyder att personen har svårt att hejda sig och tänka till att rakt ut uttrycka vad denne har i huvudet.
  • att en person kan vara utåtagerande med en oförmåga att kontrollera sina impulsiva beteenden.
  • att en person har svårt att låta bli att reagera på yttre stimuli, vilket hos barn t.ex. kan visa sig i form av att om något intressant dyker upp eller händer utanför klassrummet kommer barnet ha mycket svårt att kunna fokusera på klassrumssituationen.
  • att en person ofta eller oftast har svårt med att stanna upp och tänka efter innan ett beslut tas samt när man agerar i olika situationer.
  • att en person ofta har svårt att agera i linje med tidigare erfarenheter, regler eller framtida konsekvenser.
  • att en person har svårigheter med att planera och agera både långsiktigt och målinriktat.
  • att en person har svårt att hålla igen känslor vid t.ex. motgångar.

Att sätta igång uppgifter är också en svårighet som de barn och ungdomar med hyperaktivitet och bristande impulskontroll har. Det kan för de flesta elever i en klass ta ett par minuter i genomsnitt att ta fram sitt material, medan för den med hyperaktivitet och bristande impulskontroll kan ta dubbelt så lång tid eller ännu längre tid. Det beror på att man rent biologiskt har svårt med att planera och organisera, vilket gör att eleven kanske inte minns vart sakerna som ska fram är eller att man glömt att ta med dem till skolan.

OUPPMÄRKSAMHET

Ouppmärksamhet handlar om många olika saker som alla påminner om varandra. Det kan handla om att ha svårt för detaljer i kombination med låg uthållighet. I skolan leder det ofta till slarvfel vid t.ex. läxförhör och prov. Eleven kanske inte läst frågan ordentligt eller skyndat sig igenom testet för att bli klar så snabbt som möjligt och av den anledningen inte presterat på den nivå som eleven egentligen borde gjort kunskapsmässigt. Det betyder med andra ord att elever med uppmärksamhetsproblem antas ofta ha lägre betyg i skolan än de borde, sett utifrån de kunskaper eleverna har. I vuxen ålder, i arbetslivet, kan samma problematik betyda att det arbete som ska utföras genomförs alldeles för fort och slutresultatet blir därmed slarvigt med flera felaktigheter.

Ouppmärksamhet handlar också om svårigheter med att hålla fokus under samtal, lektioner och föreläsningar och att yttre stimuli lätt bidrar till distraktion. Ofta uppfattar andra den med ouppmärksamhet som ointresserad, vilket kan leda till frustration av lärare och studiekamrater i skolan samt av kollegor och chefer på arbetsplatsen.

Den med ouppmärksamhet har lätt för att skjuta fram uppgifter som anses vara tråkiga, ointressanta och som kräver mental uthållighet att genomföra. I skolan leder det ofta till att läxor och andra uppgifter inte blir helt färdiga och att det kan bli svårt för den enskilde att t.ex. läsa alla sidor i en bok. När en bok blir för tråkig eller svår kanske eleven väljer att påbörja en ny bok istället för att ta sig igenom den förra. Det är inte ovanligt att unga vuxna med denna problematik, som precis avslutat sina gymnasiestudier, aldrig läst ut en hel bok.

Det handlar också om svårigheter om att följa instruktioner samt organisera sina uppgifter och aktiviteter, i synnerhet sådana som kräver mental uthållighet och som är i flera led. Att planera och hålla tider blir av den anledningen mycket svårt och kan uppfattas som nonchalant av neurotypiska personer.

Att hålla ordning på sina saker är en stor utmaning, vilket gör att den med ouppmärksamhet ofta tappar bort och glömmer saker. Det kan i slutändan leda till svåra problem i vuxen ålder då t.ex. räkningar ska betalas in i tid. Den enskilde kanske tappat bort räkningen eller inte orkat ta tag i uppgiften att betala den av någon anledning och på så sätt riskera ekonomiska problem i vuxen ålder. En annan konsekvens av detta är att för många med ouppmärksamhet blir det svårt att hålla ordning på sitt liv och det blir därför ofta stökigt i hemmet, skolan och på arbetsplatsen.

Fastän ouppmärksamhet är vanligt förekommande hos de med ADHD är det, paradoxalt nog, också vanligt med hyperfokus hos de med ADHD. Hyperfokus handlar om att ingenting kan störa dig. Yttre impulser kan dämpas helt då den med ADHD uppnår hyperfokus. Allt runtomkring stannar och endast det som den med ADHD håller på med gäller för den stunden när hyperfokus nås (15).

Scroll to Top