VIKINGATIDEN

800-1050

Av: John Droguett

Vikingatiden i Sverige pågick i ca. 250 år, mellan ca. 800-talet e.Kr. till ca. 1050-talet e.Kr. Vikingatiden sägs ha startat år 793 e.Kr. då danska vikingar plundrade ett kloster i Lindisfarne på den engelska östkusten. Under vikingatiden var inte Sverige ett land, utan det bestod av flera självständiga landskap som styrdes av olika hövdingar. Ordet vikingatid myntades först på 1800-talet och år 1817 användes ordet för första gången i Sverige.

Under vikingatiden var samhället i Skandinavien indelat i tre olika samhällsklasser, där kungarna, hövdingarna och stormännen var de som var högst upp i hierarkin och det var de som härskade. Mellanklassen, s.k. fria män, utgjordes av storgodsägare, handelsmän, jordbrukare, hantverkare och krigare. De som tillhörde den lägsta sociala gruppen i hierarkin var trälarna, som för övrigt också betraktades som en handelsvara och kan liknas vid slavar. Det kunde vara både män och kvinnor, men även barn kunde också vara trälare. Dessa ägdes av sin husbonde och de som föddes av trälar blev automatiskt en träl.

De som blev s.k. vikingar kom från mellanklassen och var jordbrukare som bodde i nuvarande Sverige, Norge eller Danmark. De arbetade med jordbruk, boskapsskötsel, jakt och fiske och varje hushåll var ett s.k. självhushåll. Varje hushåll var många gånger hela släkter som kunde bo på en och samma gård. Vikingarna gick från att vara jordbrukare med ett relativt tryggt liv ett annat som upptäcksresande, handelsmän och krigare. De var duktiga sjöfarare och de var skickliga på att navigera och på att bygga skepp.

Vikingatågen var resor som vikingarna gjorde mellan de tre skandinaviska länderna, men också till t.ex. områden där Frankrike, Spanien, Portugal, England, Ryssland, Turkiet, Grönland och Amerika ligger idag. Resorna gjordes med stora och snabba skepp som även kunde lägga till i grunda vatten och snabbt få upp på land. Med de välbyggda skeppen kunde man utföra överraskningsanfall längs med t.ex. floder där andra stora skepp hade svårt att ta sig fram. Vikingarna som kom från områden där Sverige ligger idag, gav sig oftast iväg österut över Östersjön på sina resor medan de danska och norska vikingarna oftast begav sig västerut på sina resor.

På vikingatågen plundrade vikingarna olika områden längs med resorna samt startade krig ibland. Även handel var något man sysslade med på sina resor på olika handelsplatser i Skandinavien, som ibland var stora som städer, t.ex. Hedeby i Danmark, Birka på Björkö i Sverige och Kaupang i Norge. De danska och norska vikingarna koloniserade också vissa områden där England, Skottland, Island, Grönland och Amerika ligger.

I slutet av vikingatiden blev Sverige ett kristet land och med det var det samtidigt slutet för asatron. År 829 kom Ansgar till Skandinavien, som började att predika och berätta om kristendomen, d.v.s. missionera. I Skandinavien trodde man på den tiden på asarna och kristendomen tog ca. 300 år till att Sverige blir ett kristet land. I och med att kristendomen tog över, tog också Vikingatiden slut och asatron försvann och medeltiden tog vid.

Scroll to Top