Chapter Progress
0% Complete

STORMAKTSTIDEN I SVERIGE: 1611-1718

Stormaktstiden är en epok i Sveriges historia som varade från 1611 till 1718. Man brukar dela in Stormaktstiden i två delar; från 1600-1654 och 1650-1718. Den sista perioden kallas också för den Karolinska tiden eftersom alla kungarna under den tiden hette Karl i förnamn. Namnet Stormaktstiden kom av att Sverige erövrade och upprätthöll en stormaktsställning i Europa.

Gustav Vasas barnbarn Gustav II Adolf blev kung 1611 innan han blev myndig och fick därför en s.k. Rikskansler som hjälpte honom att styra landet vid namn Axel Oxenstierna. Förutom kungen fanns det vid den här tiden också, både riksdag och regering, där riksdagen var indelad i fyra stånd: adel, präster, borgare och bönder. Gustav II Adolf drog Sverige in i flera krig, bl.a. det trettioåriga kriget, mellan 1618-1648. Ett krig som var mellan protestanter och katoliker. Kungen ville att Sverige fortsatt skulle vara protestantiskt och att Sverige skulle bli ett stort och rikt land med mycket makt och inflytande vid Östersjön. Krigen var mycket dyra för Sverige och det gjorde att bönderna, vilket de flesta människorna var under den här tiden i Sverige, fick betala stora skatter till kungen och adeln. Krigen blev av den anledningen inte särskilt populära bland bönderna, men kungen övertygade folket om att krigen var positiva för Sverige som land via prästerna, som fick i uppdrag att prata väl om kungen, om krigen och om att Sverige som land var hotat från olika katolska länder för att skrämma upp bönderna och få dem på sin sida. Man ska komma ihåg att prästerna på den tiden hade stor makt eftersom det var i kyrkan bönderna fick reda på nyheter och alla var tvungna att gå till kyrkan varje söndag. Efter några års krigande tog Sverige över både Lettland och Estland, vilka kallades för Livland då och Sverige hade med det kontroll över de viktigaste hamnarna runt Östersjön och det gjorde att Sverige fick in mycket pengar eftersom alla varor som fraktades över havet blev tullbelagda. 1628 sjönk skeppet Vasa där de flesta ombord drunknade. Gustav II Adolf ville också ta över Tyskland och år 1632 anföll kungen och hans protestantiska trupper de katolska trupperna utanför Lützen i mellersta Tyskland. Gustav II Adolf dog i stridigheterna i Lützen 1632.

Vid hans död, 1632, hade han tillsammans med sin fru, drottning Maria Eleonora, ett enda barn, Kristina, som endast vid sex års ålder tog över tronen efter sin pappa och fick därför styra landet tillsammans med en förmyndarregering ledd av Axel Oxenstierna. Axel Oxenstierna var under tiden fram till Drottning Kristinas myndighetsdag i praktiken regent, d.v.s. att det var han som styrde Sverige, och blev mycket respekterad i Sverige och han var den som skapade byråkratin i Sverige. 1643 inleder Axel Oxenstierna ett krig mellan Danmark och Sverige, det s.k. Torstensonska kriget, som pågår i två år, fram till 1645  med freden i Brömsebro med svensk seger. Freden innebar att Sverige fick landskapen Jämtland och Härjedalen från Danmark-Norge samt öarna Gotland och Ösel. Dessutom fick svenska skepp tullfrihet genom Öresund, d.v.s. de behövde inte längre betala tull. Samtidigt pågick det trettioåriga kriget, som tog slut 1648 i den s.k. Westfaliska freden, och det resulterade också med en svensk seger. Sverige vann flera områden i norra Tyskland och räknades sedan som en stormakt i norra Europa. När kriget tog slut, hade hon styrt landet som myndig drottning i fyra år och ytterligare sex år senare, 1654, valde hon att abdikera från tronen för att flytta till Rom och bli katolik. Hon var en mycket slösaktig drottning och när hon konverterade till katolicismen möttes det av stor förvåning eftersom hennes pappa, Gustav II Adolf, dog i stridigheter när han krigade mot just katoliker och dessutom var de hennes farfarsfar, Gustav Vasa, som 1527 och framåt såg till att Sverige blev ett protestantiskt land.

Efter att drottning Kristina abdikerat, blev hennes kusin Karl X Gustav Sveriges nye kung 1654 eftersom hon inte hade några egna barn som kunde ta över tronen. Karl X Gustav förde flera krig mot Danmark och Polen och lyckades erövra de dåvarande danska landskapen Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän som blev en del av det svenska stormaktsväldet.  Det sker vid den s.k. freden i Roskilde, där Danmark överlämnar dessa områden till Sverige. Karl X Gustav dog 1660, d.v.s. endast sex år efter att han blivit kung.

Hans son Karl XI, tog över tronen och styrdes än en gång av en förmyndarregering eftersom han inte heller var myndig då han tog över tronen. 1672 blir han myndig och blir Sveriges nye kung och lyckas att 1676 besegra Danmark, som anföll Sverige för att ta tillbaka Skåneland, d.v.s. Blekinge, Halland, Skåne och Bornholm, i det s.k. slaget vid Lund. Det är ett av de mest blodiga krigen på nordisk mark. Samma år avslutas häxhysterin som pågick som mest intensivt mellan 1668 och 1676 och orsakade en stor mängd häxprocesser i Sverige. Perioden kallas för Det stora oväsendet samt Det stora Blåkullabullret.

Vid den här tiden, 1676, var Sverige ett mycket fattigt land och Karl XI tog då tillbaka både mark och slott från adeln och lämnade över dessa till staten. Kungen var, kan man säga en enväldig kung och fick därför bestämma över det allra mesta själv och han sa att det bara var Gud som stod över honom. Han blev en mycket populär kung i större delen av Sverige. 1697 dör Karl XI, som några år tidigare, 1686, lyckades att införa den s.k. Kyrkolagen i Sverige. En lag som innebar att alla människor var tvungna att gå i kyrkan på söndagar och att prästerna ansvarade för att undervisa om kristendomen och protestantismen.

År 1697 tog hans femtonårige son, Karl XII, tog över tronen som femtonåring  och blir en s.k. soldatkung, d.v.s. att han var ute i krig och strax efter att han blivit kung, år 1700, anfölls Sverige av Danmark, Polen och Ryssland samtidigt och det stora Nordiska kriget bryter ut och varar i 20 år. Sverige var väl förberett eftersom hans pappa, Karl XI hade under den långa fredstiden i Sverige som började 1676 lyckats få ordning på den svenska armén genom att ha anställt och utbildat soldater, som bönderna i sin tur fick betala för. Karl XII och hans soldater var till en början mycket framgångsrika och kallades för Karoliner.

Danmark, Polen och Ryssland som anföll Sverige gjorde det eftersom de ansåg att Sverige var alltför mäktigt och kontrollerade Östersjön. Sverige besegrade Danmark i kriget och även Polen. I Ryssland, 1709 i slaget om Poltava, blev det svårare för de svenska trupperna bl.a. för att ryssarna hade hunnit förbereda sig för ett slag genom att tända eld på allt som de svenska soldaterna kunde tänkas ha nytta av på vägen till stridsplatsen. Det resulterade i att hälften av armén frös ihjäl och svalt till döds fr.o.m. att svenskarna tågat in på rysk mark två år tidigare, 1707. När de väl kom fram till Poltava 1709 möttes den svaga svenska armén av en stor armé av ryska soldater som var utvilade, starkare och bättre utrustade än den svenska och det blev enkelt för ryssarna att besegra den svenska armén. Det blev det största nederlaget för den Karolinska armén, d.v.s. den svenska armén och mer än 8000 svenska soldater dog i slaget vid Poltava.

Kung Karl XII lyckas fly till Turkiet med några svenska soldater medan resten av de svenska soldaterna togs till fånga av ryssarna Kungen återvänder till Sverige 1715 till ett land med stor fattigdom där många familjer hade mist sin far i kriget. Böldpesten hade dessutom spridit sig och vissa svenska städer förlorade upp till 30 % av sin befolkning , men Karl XII startar ett nytt krig mot Danmark via Norge, som då tillhörde Danmark. Kriget tog snabbt slut med att han blev skjuten till döds i Norge 1718 och med det var det slut på den svenska Stormaktstiden.

Scroll to Top