Chapter Progress
0% Complete

JORDBRUKETS OMVANDLING I SVERIGE: 1700-1850

Fram till och med 1700-talet levde nästan alla människor på landsbygden som bönder och jordbrukare. Under 1700- och 1800-talen förändrades detta och Europa gick från att vara ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle. Den här tiden kallas för upplysningstiden; en tid som präglades av vetenskapligt fokus, tolerans mot oliktänkande, religiös frihet,  auktoritetsmotstånd, positiv framtidstro samt en tro på att människan i grunden är god och förnuftig av naturen. Upplysningstiden drevs framåt i Europa främst av Frankrike och Storbritannien och motsvarigheten till den europeiska upplysningstiden i Sverige är frihetstiden och den gustavianska tiden. Frihetstiden, från 1718-1772 och den den gustavianska tiden från 1772-1809.

Frihetstiden innebar för Sverige att det svenska kungliga enväldet upphävdes Sverige blev fritt enväldesmonarki, men i andra europeiska länder som Frankrike gick åt det motsatta hållet där kungamakten stärktes runt om i Europa. Frankrike, det mäktigaste landet i Europa då, styrdes av kungen tillsammans med adeln som levde i överflöd medan bönderna slet hårt i ständig fattigdom. Bönderna hade knappt mat för dagen eftersom de var tvungna att betala mycket skatt till kungen, kyrkan och adeln. Samtidigt saknade bönderna politiska rättigheter och var livegna, d.v.s. att de blev tvungna att arbeta för en godsherre och hade inte rätt att flytta. Det skapade stor frustration bland bönderna, inte bara i Frankrike, utan i hela Europa, vilket gjorde att många bönder valde att lämna Frankrike och andra europeiska länder för att flytta till bl.a. Nordamerika. Under den Gustavianska, 1772-1809, var Gustav III kung och han genomförde en statskupp som återigen gav kungen större makt i linje med andra europeiska länder. Han tog makten från riksdagen, som riksdagen fått under frihetstiden och kungen såg till att han fick så mycket makt som möjligt och Sverige hade nu alltså en enväldig kung återigen. Den Gustavianska tiden avslutades 1809, 37 år senare med att Sverige 1809 förlorade finska kriget som utkämpades mellan Sverige och Ryssland där Sverige stöddes av Storbritannien och Ryssland av bl.a. Frankrike och Danmark. Kung i Sverige var då Gustav III:s son, Gustav IV och kriget ledde till att Sverige separerades från Finland och Finland blev nu en del av Ryssland istället. Den svenska kungen Gustav IV Adolf avsattes och det gustavianska enväldet ersattes med 1809 års regeringsform, d.v.s. en ny grundlag kom till som i korthet kan man säga innebar att kungen återigen fick mindre makt och riksdagen större makt.

Bönderna levde till stor del som man gjorde under medeltiden på 1700-talet där gårdarna låg tätt tillsammans i byar. Det fanns cirka fem gårdar per by och bönderna tillverkade nästan all mat själva, d.v.s. precis som under medeltiden Varje bonde hade ca 30-40 åkrar där de odlade säd, rovor, grönsaker, kål, ärter, lök kryddor samt bikupor och humlestörar med blommor som användes för att smaksätta ölet med. Varje gård hade också några kor eller getter och ibland även en eller två grisar för att kunna få kött och mjölk till sin familj. Med djurens hjälp fick man gödsel som man i sin tur kunde använda till åkern. Ofta arbetade männen med det hårda arbetet på gården och kvinnorna tog hand om familjen och spann garn och gjorde ostar tillsammans med de andra i byn. 

I mitten av 1700-talet var många politiker på nationell nivå missnöjda med det svenska jordbruket och man genomförde de s.k. skiftesreformerna i omgångar från mitten av 1700-talet till en bit in på 1800-talet. Byarnas åkerjord var uppdelad i s.k. tegar eller markdelar så att varje gård fick en del av den bästa jorden, en del av den näst bästa, och så vidare. Tegarna låg utspridda runt omkring byarna där gårdarna låg tätt samlade. Böndernas åkermark var därmed utspridd på många ställen, ibland på 40-50 olika tegar. Bönderna var därför tvungna att samverka med sina grannar. Alla måste plöja, så och skörda samtidigt – det var i stort sett omöjligt att göra annorlunda än grannarna i byn. Systemet var opraktiskt, ineffektivt och ett hinder för utvecklingen av nya jordbruksmetoder. Skiftesreformerna gick ut på att böndernas många små utspridda jordlotter slogs samman till större enheter för att göra jordbruket effektivare. En följd blev att jordbruket gav större avkastning. Det blev nu också möjligt att odla upp nya jordar, som tidigare legat för långt bort. Under 1800-talet började Sverige till och med att exportera spannmål (främst havre till Storbritannien). En social följd av skiftesreformerna och omfördelningen av jordbruksmarken blev att bönderna flyttade ut från byarna till sina nya sammanhängande ägor runt omkring på landsbygden. Samtidigt trängdes många jordlösa och fattiga bort från byarna där de tidigare hade kunnat ta del av byns allmänning, d.v.s. bybornas gemensamma mark.  Andra flyttade in till tätorter och städer där det fanns fler möjligheter till annan sysselsättning, bland annat inom den snabbt växande industrin. Skiftesreformerna förändrade landsbygden i Sverige under 1800-talet och upplöste de tusenåriga byarna, samtidigt som städerna växte och blev fler. I slutet av 1700-talet var det dåliga tider för bönderna med flera års missväxt och Jonas Ahlströmer, som hade försökt att få de svenska bönderna att odla potatis sedan länge fick i och med detta bönderna att odla potatis, och redan kring mitten av 1800-talet hade potatisen blivit det viktigaste livsmedlet för befolkningen. Det var också en stor anledning till att Sveriges befolkning ökade mycket kraftigt under 1800-talet. Vid mitten av 1800-talet började Sverige industrialiseras. I t.ex. Storbritannien och Frankrike hade industrialiseringen redan pågått under en längre tid tid. Eftersom flera av de nyligen industrialiserade länderna hade ont om skog, fanns en stor efterfrågan från utlandet på trä. Industrialiseringen av Sverige startade därför vid sågverken i Norrland där trävaror kunde utvinnas för export till utlandet. Omvandlingen av jordbruket och jordbrukssamhället under 1700- och 1800-talen kallas för den agrara revolutionen. Den agrara revolutionen blev en förutsättning för industrialiseringen,. Det var en tid av osäkerhet för de allra flesta bönder eftersom om deras produktionen ökade varaktigt, hamnade inkomstökningen hos jordräntetagare och beskattare, snarare än hos bonden själv. Industrialismen innebar därför en stor förändring för bönder, men också hantverkare då hantverk gick  till storskalighet och maskintillverkning. Det blev det också viktigt att bygga järnvägar och den ena tekniska uppfinningen efter den andra trängde in i människors vardag: ångmaskinen, ångbåten, järnvägen, telegrafen och så småningom telefonen och elektriciteten. Följderna av industrialiseringen i Sverige var i grunden desamma som följderna av industrialiseringen i Europa. Uppkomsten av nya sätt att producera på gjorde att vissa kunde bli väldigt rika. De som kunde starta företag och tjäna på industrialiseringen var framför allt den övre medelklassens entreprenörer och jordägare. De mest framgångsrika blev storföretagare, den nya överklassen i industrisamhället. Det gamla bondeståndet delades i två delar: dels fanns de bönder som behöll sin mark efter skiftesreformerna, dels de som blev av med marken. De jordägande bönderna övergick under andra hälften av 1800-talet till att bli företagare, eftersom jordbruket industrialiserades. De jordlösa bönderna fick antingen flytta till städerna och bli industriarbetare, eller stanna på landet och arbeta åt lantbruksföretagare. Lantbruksarbetarna hade överlag dåliga förhållanden och var mycket beroende av de jordägande bönderna. I industristäderna uppkom en arbetarklass. Förhållandena för svenska arbetare var desamma som för deras klassfränder i övriga Europa: mycket låg levnadsstandard och miserabla arbetsvillkor. Detta gjorde arbetarna fattiga, sjuka och desperata. En självklar följd av arbetarnas dåliga omständigheter var att de ville få det bättre. I det industriella arbetet var det kvinnorna som fick ta de tyngsta sysslorna och hade allra minst att säga till om.  Ytterligare en följd av de dåliga förhållandena för arbetarklassen var den stora utvandringsvågen under andra hälften av 1800-talet. Många människor lämnade Sverige och sökte en framtid någon annanstans, främst i USA. Utvandrarna kom främst från landsbygden, framför allt Småland, Öland och Värmland. Från 1840 till 1930 var det cirka 1,3 miljoner svenskar som emigrerade till USA.

Scroll to Top