Chapter Progress
0% Complete

GUSTAVIANSKA TIDEN I SVERIGE: 1772-1809

Den gustavianska tiden är en tid i Sveriges historia från 1772 till 1809. Namnet kommer från att kungarna som regerade då båda hette Gustav till förnamn: Gustav III och Gustav IV Adolf. Gustav III styrde Sverige mellan 1771 och 1792 och hans son Gustav IV Adolf 1792-1809, med andra ord fram till den att den gustavianska tiden tog slut.

Gustav III var väl förberedd på att bli kung av Sverige den dagen han tog över tronen efter sin avlidne pappa. Han hade drömt om att bli en stark och mäktig kung och att få styra ett kungahus med mycket musik, fester, teater och konst. Samtidigt ville han också att Sverige återigen skulle bli ett stort och mäktigt land, som under Stormaktstiden. Under frihetstiden hade kungens makt blivit allt svagare och Gustav III ville ändra på detta och genomförde därför en statskupp 1772, endast några få månader efter att han blivit kung. En grupp officerare och han låste in regeringen och med det stängdes riksdagen ner och de politiska partierna Hattarna och Mössorna som under frihetstiden kämpade om makten över Sverige försvann. Gustav III blev nu en enväldig kung över Sverige och med detta avslutades frihetstiden. Just vid den här tiden var det stora delar av den svenska befolkningen, både bönder och adeln, som vill ha en förändring och stödde därför Gustav III till en början som enväldig regent.

Kungen var mycket inspirerad av den franska kulturen och lät bygga Dramaten och Kungliga Operan i Stockholm. Han var också intresserad av språk och teater och grundade Svenska Akademien. Han satsade stort på kulturen i landet och många konstnärer, diktare och författare gynnades av kungen under hans tid vid makten eftersom han satsade stort på kulturen i Sverige och bl.a. Carl Michael Bellman stod kungen nära. Han var till en början en omtyckt kung bland folket eftersom många såg honom som en räddare från det politiska kaos som fanns mellan Hattarna och Mössorna. Dessutom förbjöd han all form av tortyr och avskaffade bl.a. dödsstraffet för vissa brott och visade på ökad tolerans i religionsfrågor. Han gav även judar och katoliker som invandrade till Sverige lov att behålla sin religion. Han hjälpte bönderna genom att låta dem sälja sin säd till vem de ville samt att de också fick lov att jaga och fiska på sin egen mark och skog. 

Han blev dock med tiden allt mindre populär främst p.g.a. att den svenska ekonomin gick dåligt och man ansåg att kungahuset slösade för mycket pengar. Adeln var mycket missnöjd eftersom de ansåg att han hjälpt bönderna för mycket och samtidigt missgynnat adeln. Han ville återvinna sin popularitet och förklarade krig mot Ryssland 1788. Ett krig som resulterade i fred 1790. Missnöjet mot kungen fortsatte och kritiken växte mot honom, men Gustav III ville dämpa kritiken och ändrat på tryckfrihetslagen och förbjöd all typ av kritik mot honom och kungamakten, d.v.s. han införde censur, med andra ord motsatsen till yttrandefrihet. En grupp adelsmän förberedde ett attentat kungen och i mars 1792, skjuts kungen av Jacob Anckarström, en svensk adelsman på en maskeradbal på Kungliga Operan. Kungen avlider några veckor senare. 

Gustav III: son, Gustav IV Adolf, blir ny kung över Sverige. Han är med att leda en stor utveckling av jordbruket i form av skiftesrörelsen då mindre jordplättar slogs ihop till större. Han möjliggjorde ett moderniserande av näringslivet och han visade tydligt att han föraktade den franska revolutionen med dess idéer som spreds i Europa genom Napoleon och hans arméer. Sverige anslöt sig därför till Storbritannien, som var Napoleons fiender, vilket visade sig leda till katastrofala följder för Sverige. Ryssland slöt 1807 fred med Frankrike och Napoleon dominerade nu i Europa medan Storbritannien dominerade på haven. Napoleon hade tidigare inlett en kontinental handelsblockad mot Storbritannien i ett försök att få Storbritannien till förhandlingsbordet. Men Sverige vägrade att bryta sina viktiga handelsförbindelser med Storbritannien. Napoleon och den ryske tsaren Alexander I, som nu var Frankrikes nya allierade, kom därför överens om att Ryssland skulle göra upp med Sverige på egen hand.

Finska kriget började 1808 med att de ryska trupperna gick till angrepp mot Finland som då var en del av Sverige. Sverige lyckades hålla ut i ett och ett halvt år, fastän den svensk-finska armén var illa rustad för krig. 1809 hade Ryssland kommit in på det egentliga Sverige och Sverige blev tvunget att kapitulera efter att ryska trupper ockuperat stora delar av den norrländska kusten och därigenom hotade Stockholm. Gustav IV Adolf, som var ansvarig för kriget, hade ett halvår innan avsatts genom en statskupp och utvisats från Sverige. 1809 slöts fred och Sveriges yta minskade med ytterligare en tredjedel och blev tvunget att avträda hela Finland till Ryssland.

Scroll to Top