INSTÄNGD I EN BUR

BRAINEMYBLOGGEN

2021-07-02

Av: John Droguett

Du, likt en obefriad fågel med en evig längtan om att släppas fri för att sedermera flaxa iväg mot den illusoriska friheten i drömmarnas plätt. Det var då, men alltjämt åstundar det genomlevda utopiska luftslottet i din sagas fantasi.

Din inre synbild föreföll då att infrias, men friheten svek dig sent omsider. Din lekamen begav sig från en bur i öst till en annan i norr, men ditt parallella inre färdades till ett i förväg destinerat dödläge. Från ett, i jämförelse, spatiöst fängelse med metodiska andetag till en en inskränkt dunkel cell där vingarna inget vatten får och där syret mödofyllt pustas in och ut.

Din önskan om att flyga mot frihetens rike är i detta nu starkare än någonsin, men den ter sig alltmer ogripbar liksom talgoxens ansträngda gnisslande och melodiska sjungande i den frostiga och bitande vintermörka skymningen.

En ogörlig tapperhet och djärvhet krävs utav dig för att nå friheten som gömmer sig långt ute i horisonten. Punkten går dock att nå, då allt är möjligt för den som vill. En känsla av förtvivlan i nuet, men en känsla av eufori när de första stegen tas i horisontens ägor.

Det är bara du som vet hur du ska ta dig till horisonten. Kärleken kan, liksom du upplevt,  fördunsta lika rappt som den kan ankomma liksom känslan av hat kan anlända i hamnen i samma takt som svärmen av fågelkvitter kan uppstå kring det anlöpande fartyget från väst.

Scroll to Top